Golf du Luberon ligger i Pierrevert, bara några kilometer från Manosque i Provence. Från gul tee mäter banan endast 5 251 meter och på scorekortet kan den därför se förvånansvärt överkomlig ut. Men till fots blir upplevelsen en helt annan. Höjdskillnader, raviner och kraftiga förändringar i terrängen bygger successivt upp den fysiska tröttheten. När du når de sista hålen kan trötta ben också börja påverka dina strategiska beslut. Jag spelade banan i september 2021. Fem år senare är framför allt de fyra avslutande hålen fortfarande ett utmärkt exempel på hur besluten kan förändras när både benen och koncentrationen börjar svikta.
Det finns golfbanor där svårighetsgraden syns redan innan du har slagit dagens första boll. Par 4-hål på 400 meter, långa par 5-hål och par 3-hål som kräver ett långt järn: en snabb blick på scorekortet räcker för att förstå ungefär vad som väntar.
Golf du Luberon tillhör en annan kategori.
Från gul tee mäter banan 5 251 meter med slope 134. Från vit tee är den 5 634 meter med slope 141.
Redan dessa siffror visar att den relativt begränsade längden inte berättar hela historien. Men egentligen behöver man gå banan för att förstå det som ett scorekort inte kan mäta: stigningarna, nedförsbackarna, ravinerna, nivåskillnaderna och den energi som går åt bara för att ta sig från ett slag till nästa.
5 251 meter på scorekortet känns inte som 5 251 meter i benen.
Och på Golf du Luberon börjar den skillnaden till slut påverka själva spelet.
Redan det första hålet är en varning
Golf du Luberon ligger i Pierrevert, på höjderna nära Manosque, mitt i ett typiskt provensalskt landskap. Det franska golfförbundet beskriver banan som tydligt kuperad och betonar vikten av precision från tee.
Det är lätt att förstå varför.
Redan det första hålet, ett par 5, presenterar ett av banans återkommande kännetecken: ett markant avbrott i terrängen, nästan som en ravin, som bryter hålets naturliga sträckning.
Det är den första varningen om vad som väntar.
På Golf du Luberon får man inte känslan av att 18 golfhål helt enkelt har placerats bredvid varandra. Det är den befintliga terrängen som bestämmer förutsättningarna och golfaren som måste anpassa sig.
Platsens historia bidrar också till att förklara banans karaktär.
La Grande Gardette var ursprungligen inte tänkt som en golfbana. Daniel Berrut köpte egendomen hösten 1973. Då fanns här får, tillverkning av getost och vinodlingar.
Senare fick hans son Philippe idén att omvandla en del av egendomen till en golfbana. Golf du Luberon invigdes den 1 maj 1988, och följande generationer av familjen har fortsatt att utveckla verksamheten.
Nästan fyrtio år senare finns fortfarande känslan av att man spelar med landskapet som redan fanns där, snarare än på ett landskap som har skapats för golfen.
Svårigheten ligger inte bara i slagen
Först en viktig precisering: jag spelade Golf du Luberon i september 2021. Bilderna som illustrerar den här artikeln togs under den rundan. Inför denna uppdatering 2026 har banans övergripande uppgifter och informationen om de fyra sista hålen kontrollerats på nytt.
Den dagen gick jag runt på +18.
I sig är det inte särskilt intressant.
Det intressanta är var jag tappade slagen.
De fyra sista hålen, 15 till 18, spelade jag på +8.
Med andra ord stod fyra hål, bara 22 procent av rundan, för nästan 44 procent av alla mina slag över par.
Det vore enkelt att avfärda det som fyra dåligt spelade hål. Men när jag fem år senare går igenom rundan slag för slag framträder en annan bild.
Jag slog inte bara sämre slag.
Jag hade börjat fatta sämre beslut.
Efter 14 hål på en så kuperad bana behöver tröttheten inte visa sig på något dramatiskt sätt. Man når inte nödvändigtvis en punkt där det känns omöjligt att gå vidare till nästa tee.
Förändringen kan vara betydligt mer subtil.
Ett något mindre genomtänkt klubbval. Lite mindre tid för att väga olika alternativ mot varandra. En mer aggressiv spellinje än vad situationen kräver. En liten försämring av koncentrationen.
Svingen blir då bara det synliga uttrycket för ett misstag som kanske började flera sekunder tidigare.
De fyra sista hålen på Golf du Luberon är ett särskilt bra exempel på detta.
Hål 15: 261 meter betyder inte ett enkelt par 4
Det 15:e hålet mäter bara 261 meter från gul tee.
Siffran sticker omedelbart ut på scorekortet. Men längden är inte det egentliga problemet.
Du kommer från 14, ett par 5 som går nedför mot en green betydligt lägre än fairway, och därefter måste du ta dig upp igen till tee på 15.
Hålet svänger åt höger och nästan direkt framför spelaren finns ännu ett tydligt avbrott i terrängen. Träden till höger blockerar den direkta linjen mot greenen, medan fairway lutar från höger mot vänster.
Från tee ser det ut som om det finns gott om plats till vänster.
Det är just där fällan finns.
2021 valde jag en trätrea.
Bollen gick ungefär 215 meter. Det var för långt för den spellinje jag hade valt och framför allt för långt åt vänster. Bollen hamnade i ruffen.
Efter ett transportslag hade jag omkring 80 meter till början av greenen och ytterligare ett tiotal meter till en bakre flaggplacering.
Jag blev kort.
Greenen skapade sedan ytterligare ett problem. Den ligger tvärs över sluttningen och fungerar nästan som ett stort trappsteg. Min första putt rullade för långt.
I efterhand är det intressanta inte att jag tappade två slag på ett hål som bara mäter 261 meter.
Det intressanta är varför.
Problemet var inte brist på längd.
Jag tappade slagen eftersom längden över huvud taget inte var det problem jag behövde lösa.
Den skillnaden är avgörande på Golf du Luberon.
Hål 16: 388 meter och en svår frestelse att motstå
Det 16:e hålet är förmodligen det bästa exemplet.
Par 5. 388 meter från gul tee. Handicap 15.
För en golfare med hygglig längd från tee börjar hjärnan nästan omedelbart räkna.
En bra drive och greenen kan vara nåbar på två slag.
Det var exakt vad jag tänkte.
Och förmodligen var det också då jag började förlora hålet.
Från tee måste man först ta sig över en djup sänka i terrängen mindre än 100 meter bort. 2021 tog jag fram drivern för att få tillräckligt med längd och därmed skapa möjligheten att attackera greenen med andraslaget.
Jag träffade marken före bollen.
Bollen hamnade i ravinen.
Pliktslag.
Fem år senare är jag mindre intresserad av den dåliga bollträffen än av beslutet som föregick den. Alla golfare slår ibland en usel drive.
Det intressanta är att Golf du Luberon själv ger ett mycket tydligt råd för hur 16 bör spelas: låt träklubborna ligga kvar i bagen och välj, beroende på tee, ett järn 4 eller 5 med en linje strax till vänster om det lilla trädet.
Nästan raka motsatsen till mitt val 2021.
Och när man tittar på resten av hålet blir rekommendationen logisk.
Ungefär 200 meter från tee smalnar fairway av mellan träden i en sänka. Därefter väntar en tydlig stigning mot en upphöjd och lång green med två nivåer och en bunker till vänster.
Den avgörande frågan på 16 är därför inte:
Hur långt kan jag slå mitt första slag?
Utan:
Varifrån vill jag slå mitt nästa?
Ett utslag på omkring 150 meter, tillräckligt för att säkert passera det första hindret, hade gjort det möjligt för mig att spela hålet som ett klassiskt par 5 i tre slag.
I stället försökte jag redan från början skapa en möjlighet att nå greenen på två. Det innebar att jag omedelbart krävde ett riktigt bra slag av mig själv – med ett tydligt straff om jag misslyckades.
Kanske började alltså mitt misstag inte när klubban träffade marken före bollen.
Kanske började det när jag bestämde mig för att ett par 5 på bara 388 meter automatiskt var en inbjudan att utnyttja min längd.
Det är en av de centrala tankarna i min bok Penser avant de swinguer: många slag som vi skyller på tekniken är i själva verket konsekvenser av beslut som fattades innan svingen ens började.
Det 16:e hålet på Golf du Luberon ställer frågan på ett nästan perfekt sätt:
Är du här för att slå en driver – eller för att bygga en score?
Hål 17: faran med kompromissen
Det 17:e hålet ställer en annan fråga.
Detta 315 meter långa par 4 från gul tee, handicap 7, samlar flera av de egenskaper som gör Golf du Luberon strategiskt intressant.
Efter ungefär 110–120 meter svänger hålet åt vänster. Greenen är inte synlig från tee. Terrängen stiger, träden påverkar de möjliga spellinjerna och det ojämna, steniga området till vänster ser från utslaget betydligt farligare ut än man skulle önska.
Innan man väljer klubba bör man därför veta var utslaget ska landa.
2021 valde jag … en trätrea.
Bollen gick för långt och för mycket åt höger, in bland träden.
Jag hittade den aldrig.
Det blev dagens enda trippelbogey.
Länge såg jag det bara som ett dåligt utslag. I dag tror jag framför allt att trätrean var den sämsta möjliga kompromissen.
Det fanns två betydligt tydligare strategier.
Det aggressiva alternativet var en hög drive över träden på vänster sida för att kapa hörnet och utnyttja att området bakom träden är mindre farligt än det ser ut från tee.
Det försiktigare alternativet var att avstå från längd och slå ungefär 150 meter mot platån för att därefter spela ett järn mot green.
Driver var ett beslut.
Järn var ett beslut.
Trätrean hamnade någonstans mitt emellan: tillräckligt lång för att föra de problematiska områdena in i spelet, men utan att verkligen dra nytta av den aggressiva linjen.
En klubba är inte automatiskt säker bara för att den är kortare än drivern. Och den är inte automatiskt aggressiv bara för att den ger 30 eller 40 meter extra.
Rätt klubba är den som löser det problem hålet ställer.
På 17 valde jag klubban innan jag fullt ut hade bestämt min strategi.
Den förlorade bollen var bara den synliga konsekvensen.
Även efter ett bra utslag återstår en krävande approach: omkring 130 meter, en tydligt upphöjd green och ett träd framför greenens vänstra sida som påverkar både siktlinjen och uppfattningen av målet.
Ännu ett relativt kort hål där scorekortet bara berättar en del av historien.
Hål 18: de föregående 17 hålen följer med
Det 18:e hålet är betydligt vänligare.
Detta 446 meter långa par 5 från gul tee, handicap 17, erbjuder inte samma serie av svårigheter. Utslaget passar en bollflykt från höger mot vänster, fairway erbjuder mer utrymme och greenen känns betydligt mindre skrämmande.
I teorin är det en bra möjlighet att avsluta rundan positivt.
Men ingen kommer ensam till tee på 18.
Man har de föregående 17 hålen med sig.
Scoren.
De missade chanserna.
De dåliga besluten.
Och tröttheten.
Den dagen valde jag ett enkelt järn 5 från tee.
Jag slog en slice.
Isolerat finns det ingenting särskilt intressant med det slaget. Det var helt enkelt ännu en dålig golfsving.
Men tillsammans med hålen 15, 16, 17 och 18 berättar det något mer.
Ju längre rundan gick, desto mer förändrades karaktären på mina misstag. Golf du Luberon krävde inte längre bara att jag skulle slå bra slag. Banan krävde att jag fortsatte tänka klart medan de avverkade kilometrarna, höjdskillnaderna, tidigare misstagen och scoren började göra sig påminda.
Det är kanske just där en av banans mest intressanta utmaningar finns.
Att gå banan är en del av upplevelsen
En golfbanas officiella längd är i grunden ett horisontellt mått.
Våra ben spelar däremot inte på ett scorekort.
På Golf du Luberon är promenaderna mellan slagen och de ständiga höjdskillnaderna en del av upplevelsen. Tröttheten kan påverka bollträffen, hållningen och rutinen, men också koncentrationen och – kanske ännu viktigare – kvaliteten på besluten.
Det bör man planera för.
För golfare som är vana vid att gå kuperade banor är 18 hål till fots ett utmärkt sätt att uppleva banans karaktär fullt ut.
För den som är mindre van vid den typen av terräng, eller spelar under de varmaste perioderna av den provensalska sommaren, kan golfbil vara ett klokt alternativ. Att spara energi till själva golfen är också en del av bra course management.
Det handlar inte om prestation.
Det handlar om planering.
Varför spela Golf du Luberon under en golfresa i Provence?
För svenska golfare är Provence framför allt en resedestination där golfen enkelt kan kombineras med något mer. Klimatet, landskapet, byarna, maten och kulturen gör det möjligt att bygga en resa där en eller flera golfrundor blir en del av vistelsen snarare än dess enda syfte.
Det är just i det sammanhanget Golf du Luberon blir intressant.
Det här är ingen stor golfresort och banan försöker inte imponera med spektakulär infrastruktur eller en konstgjord känsla av championship golf.
Attraktionen ligger någon annanstans.
Du spelar en bana som är nära förbunden med kullarna runt Pierrevert. Terrängen påverkar ständigt klubbval, bollflykt och strategi. Det provensalska landskapet är inte bara en kuliss runt golfbanan: det är en del av golfen du spelar.
Därför passar Golf du Luberon särskilt bra som en del av en längre resa genom Provence.
Om du enbart söker resortkomfort och spektakulär golfarkitektur kanske du ställer fel fråga.
Om du däremot uppskattar banor med lokal identitet, ovanlig terräng och hål där bollplacering kan vara viktigare än ren slaglängd, blir Pierrevert betydligt mer intressant.
Golfbanan ligger dessutom bara några minuter från Manosque. En runda kan därför enkelt kombineras med en semester i Provence utan att hela resan behöver organiseras kring golf.
En bana som bör spelas mer än en gång
Det är kanske också därför jag gärna skulle återvända till Pierrevert.
Vissa golfbanor förstår man ganska snabbt. Farorna är tydliga, landningsområdena lätta att identifiera och efter en första runda har man redan en ganska bra uppfattning om hur banan bör spelas nästa gång.
På Golf du Luberon har bankännedom ett verkligt värde.
Att veta var ett landningsområde faktiskt slutar.
Att förstå hur en lutning kommer att påverka bollen.
Att inse att en trätrea strategiskt kan vara ett sämre val än ett järn.
Att acceptera att ett par 5 på 388 meter inte automatiskt är en inbjudan att ta fram drivern.
Och de fyra sista hålen berättar inte hela historien. Banan själv klassificerar hål 7 som rundans svåraste.
En andra eller tredje runda garanterar inte en bättre score.
Men den bör göra det möjligt att fatta bättre beslut.
Och det är just det som gör den här golfbanan intressant.
Jag avslutade min runda 2021 på +18. Åtta av de slagen tappade jag enbart på de fyra sista hålen.
Fem år senare minns jag de dåliga svingarna mindre än besluten som föregick dem.
Det är förmodligen den bästa komplimang jag kan ge Golf du Luberon.
På den här banan måste du fortsätta tänka även när benen börjar bli trötta.
Planera en runda på Golf du Luberon
Läge: Domaine de La Grande Gardette, Pierrevert, Alpes-de-Haute-Provence, några minuter från Manosque
Bana: 18 hål, par 72
Gul tee: 5 251 m – slope 134
Vit tee: 5 634 m – slope 141
Karaktär: Kuperad bana med raviner, höjdskillnader och upphöjda greener; precision och course management är viktigare än ren slaglängd
Öppet: Året runt
Faciliteter: Driving range, klubbuthyrning, golfvagnar, golfbilar och restaurang
Till fots eller med golfbil? Till fots för golfare som är vana vid kuperade banor; vid hög värme eller för att spara energi är golfbil ett alternativ att överväga
För vem? Golfare som uppskattar strategiska banor där förståelse för terrängen och bra bollplacering belönas
Restaurang: La Gardette, med utsikt över golfbanan
Greenfee: Kontrollera aktuellt pris direkt med golfklubben före resan
Fotografier: Golf du Luberon, september 2021 – © MyGolfMedia