Ett golfshaft har en märklig egenskap: nästan allt en golfare vill veta om det verkar finnas på specifikationsbladet, men väldigt lite av det som står där kan faktiskt avgöra om shaftet passar just den spelarens sving.
Graphite Design Tour AD CQ är ett bra exempel.
CQ, som ursprungligen introducerades kring konceptet ”ConQuest”, tillhör Graphite Designs premiumserie Tour AD. Olika viktklasser och flex, en definierad styvhetsprofil och angivna launch-egenskaper kan på papperet ge intrycket att shaftets beteende går att förutsäga ganska exakt.
I praktiken berättar oberoende tester en betydligt mer intressant historia.
Två golfare kan montera samma shaft i en driver och ändå få olika bollflykter, känslor och spridningsmönster.
Det är ingen motsägelse.
Det visar snarare varför det är så svårt att välja ett shaft enbart utifrån dess tekniska specifikationer.
Vad har Graphite Design egentligen konstruerat?
Tour AD CQ har erbjudits i viktklasser från 40 till 80 gram, med olika flexalternativ beroende på vikt, från R2/Lite upp till TX.
Graphite Design beskriver CQ med en fast butt-sektion, en fast mittsektion och en tip-sektion som klassificeras som ”Medium+”.
Den informationen säger betydligt mer än bokstaven som står tryckt på shaftet.
Regular, Stiff och X-Stiff är nämligen inga universella tekniska måttenheter. Beteckningarna visar i första hand var ett shaft befinner sig inom en viss tillverkares produktserie. Ett Stiff-shaft från en serie behöver därför inte bete sig på samma sätt som ett Stiff från en annan serie eller tillverkare.
Vikten spelar också roll.
Detsamma gäller styvhetsprofilen, torque, balanspunkten och den faktiska spellängden efter montering.
Och ingen av dessa egenskaper fungerar oberoende av golfaren.
”Mid-high launch” betyder inte automatiskt en hög bollbana
Det här är förmodligen ett av de viktigaste missförstånden att reda ut när man jämför shafts.
Tillverkarna placerar ofta sina modeller i kategorier som Low, Mid eller High Launch samt Low eller Mid Spin. Dessa beteckningar beskriver en konstruktionsidé och en generell tendens, inte vilken bollflykt en enskild golfare garanterat kommer att få.
Ett shaft bestämmer inte launch angle på egen hand.
Det samverkar med spelaren.
Shaftets vikt och styvhetsprofil kan påverka hur golfaren uppfattar klubban, tempot i svingen, övergången från baksvingen till nedsvingen och hur klubbhuvudet levereras vid träffen.
Framför allt kan det påverka var på klubbhuvudets träffyta bollen träffas.
Det är kombinationen av dessa faktorer som till slut skapar de faktiska launch-förhållandena.
Därför kan två oberoende tester av Tour AD CQ ge olika resultat utan att något av dem nödvändigtvis är fel.
Ett test: 104 mph, 15 graders launch och 2 695 rpm
Driving Range Heroes testade Tour AD CQ 2023 och publicerade flera mätvärden från en launch monitor.
Vid en klubbhastighet på 104 mph, cirka 167 km/h, uppnådde testaren:
- 148 mph i bollhastighet, cirka 238 km/h;
- 15 graders launch angle;
- 2 695 rpm spin;
- 240 yards carry, cirka 219 meter;
- 260 yards total längd, cirka 238 meter.
Det är intressanta siffror.
Men de är inte Tour AD CQ:s prestanda.
De är resultaten från en specifik golfare, med en specifik klubbkonfiguration, under ett specifikt test.
Det som hände därefter är egentligen ännu mer intressant.
Tillsammans med en fitter justerade testaren sin setup för att sänka launch-vinkeln. Därefter rapporterade han åtta yards – drygt sju meter – längre slag jämfört med sitt ordinarie shaft, bland annat tack vare bättre flykt- och landningsförhållanden.
CQ hade inte plötsligt fått andra tekniska egenskaper.
Det var systemet golfare + klubba som hade optimerats.
En annan golfare borde knappast ha valt CQ – åtminstone på papperet
Ett senare oberoende test från Plugged In Golf illustrerar problemet ännu tydligare.
Matt Saternus konstaterade att CQ, utifrån de angivna egenskaperna, egentligen inte motsvarade den typ av shaft som han normalt skulle välja utifrån sina personliga preferenser.
I praktiken blev upplevelsen betydligt mer positiv.
Han upplevde CQ som mycket konsekvent och kapabelt att hantera hans aggressiva acceleration. För honom producerade shaftet en förutsägbar draw med en medelhög till hög bollbana. Även vid mindre perfekta träffar förblev spridningen enligt honom spelbar.
Hans främsta reservation gällde spin, som kunde öka vid vissa sämre träffar eller när han försökte slå en fade.
Den viktigaste slutsatsen handlar dock om betydligt mer än Tour AD CQ:
En fitting på ett specifikationsblad är ingen fitting.
Två golfare, två resultat – utan någon motsägelse
Det skulle vara frestande att försöka avgöra vilket av de två testerna som beskriver Tour AD CQ ”korrekt”.
Det är förmodligen fel fråga.
Den första golfaren producerade 104 mph i klubbhastighet, 15 graders launch och 2 695 rpm spin. Därefter förbättrade han resultatet genom att tillsammans med en fitter förändra sin setup.
Den andra testaren trodde utifrån specifikationerna att shaftet inte skulle passa hans preferenser särskilt bra, men upptäckte i praktiken tillräckligt bra kontroll och konsekvens för att betrakta CQ som ett seriöst alternativ till sitt ordinarie shaft.
I båda fallen uppstår resultatet genom samspelet mellan golfaren, shaftet, klubbhuvudet och klubbans setup.
Det är också därför enbart svinghastighet aldrig bör vara tillräckligt för att rekommendera ett shaft.
Två golfare med 100 mph i klubbhastighet kan ha helt olika tempo. De kan ha olika transition, belasta shaftet på olika sätt och leverera klubban med helt olika dynamic loft och klubbhuvudpositioner vid träffen.
CQ kan därför fungera mycket bra för den ena och betydligt sämre för den andra.
Vad förändrar ett shaft egentligen?
Det skapar inte energi.
Klubbhuvudets hastighet kommer från golfaren. Ett premiumshaft i kolfiber innehåller inte någon dold reserv av kilometer i timmen som frigörs vid träffen tack vare mer avancerade material.
Den potentiella fördelen finns någon annanstans.
Ett shaft vars vikt och profil passar golfaren kan påverka hur spelaren organiserar och upprepar rörelsen. Golfaren kanske känner klubbhuvudet tydligare, hittar sitt naturliga tempo lättare eller levererar klubban mer konsekvent.
Då kan några millimeter bli betydligt viktigare än några gram.
En träff närmare mitten av klubbhuvudet kan förbättra bollhastigheten.
En mer konsekvent klubbface-orientering kan minska spridningen.
Ett stabilare dynamic loft kan minska variationerna i launch och spin.
Shaftet har inte nödvändigtvis ”korrigerat” svingen.
Det kan helt enkelt ha hjälpt golfaren att använda sin driver bättre.
Den skillnaden förändrar i grunden hur ett shaft bör testas.
Bör Tour AD CQ finnas med i din fitting?
Formuleringen är avsiktlig.
Vi tänker inte säga att CQ är ”för golfare mellan 95 och 105 mph”, eller att det automatiskt passar spelare inom ett visst handicapintervall.
De tillgängliga testerna ger inte stöd för en så exakt rekommendation.
Inom Tour AD-familjen kan CQ däremot vara intressant att testa för den som söker en profil som behåller viss aktivitet i den nedre delen av shaftet utan att gå över till en betydligt styvare tip-sektion.
Tour AD VF representerar exempelvis en annan inriktning, med en tydligt styvare tip och en konstruktion som är mer inriktad på lägre launch- och spinförhållanden.
CQ blir därmed en kandidat för en fitting.
Inte en färdig lösning.
Skillnaden är viktig.
Vad bör du mäta när du testar CQ?
Börja inte med den genomsnittliga längden.
Titta först på träffbilden på klubbhuvudet.
Ligger träffarna närmare varandra? Flyttar sig den genomsnittliga träffpunkten närmare mitten? Blir tydliga felträffar mindre vanliga?
Titta därefter på spridningen.
Inte bara på din bästa drive.
Studera hela gruppen av slag. Ett shaft som ger en exceptionell drive av tio, men nio mediokra resultat, är sällan en verklig förbättring.
Analysera sedan hur konsekventa dina leverans- och launch-data är: klubbans face angle, dynamic loft, launch angle och spin, när dessa värden finns tillgängliga.
Först därefter bör bollhastighet, carry och total längd komplettera bilden.
Det bästa shaftet är inte nödvändigtvis det som ger din längsta drive.
Mer intressant är det shaft som gör att systemet golfare + klubba oftare producerar ett användbart resultat.
Och om ditt nuvarande shaft redan gör allt detta?
Behåll det.
Det är förmodligen ett av de minst spektakulära råd en golfpublikation om utrustning kan ge.
Det är också ett av de mest användbara.
Tour AD CQ tillhör en premiumfamilj av shafts. Konstruktionen, materialen och det stora urvalet av vikter och flexalternativ ger en fitter många möjligheter.
Det betyder inte att det automatiskt förbättrar din driver.
Om ditt nuvarande shaft hjälper dig att regelbundet hitta mitten av klubbhuvudet, kontrollera klubbans leverans och reproducera lämpliga launch-förhållanden finns det ingen anledning att anta att ett dyrare eller tekniskt mer avancerat shaft automatiskt är bättre.
Priset på ett shaft säger ingenting om hur väl det passar din sving.
CQ visar varför det är så svårt att välja rätt shaft
Golfindustrin gillar enkla kategorier.
Regular eller Stiff.
Low spin eller mid spin.
Low launch eller high launch.
Snabb eller långsam sving.
Det är praktiska kategorier för att organisera ett produktsortiment.
De är betydligt mindre tillförlitliga när man försöker förutsäga vad som händer när en specifik golfare faktiskt svingar klubban.
Tour AD CQ illustrerar denna begränsning mycket tydligt.
Specifikationerna hjälper oss att förstå vad Graphite Design har försökt konstruera och var CQ befinner sig inom Tour AD-familjen. De kan också hjälpa till att avgöra om shaftet förtjänar en plats bland modellerna som provas under en fitting.
Men de kan inte förutsäga vad det kommer att göra i din driver.
För att ta reda på det måste shaftet monteras.
Sedan måste du slå bollar, mäta och jämföra resultaten med din nuvarande setup.
För i slutändan är den viktiga frågan inte:
”Är Graphite Design Tour AD CQ ett bra shaft?”
Den verkligt användbara frågan är:
”Slår jag oftare bollen på det sätt jag vill med det här shaftet?”