Mizuno utökar sin Signature Series med Pro S-4 utan att göra S-3 föråldrad. Lägre tyngdpunkt, högre bollflykt, mer offset och större förlåtelse: de tekniska skillnaderna är verkliga. Men bakom lanseringen finns kanske något ännu mer intressant. Den relevanta frågan är inte om den nya modellen är bättre än den tidigare, utan vilka golfare som faktiskt kan dra nytta av skillnaderna.
Det finns något nästan automatiskt över marknaden för golfutrustning. En ny säsong börjar, ett nytt järn lanseras och nästan omedelbart börjar den tidigare modellen kännas lite äldre. Även språket förändras sällan: mer hastighet, större förlåtelse, bättre känsla, optimerad tyngdpunkt och förbättrad interaktion med underlaget. Den som följer utrustningsmarknaden tillräckligt noga skulle nästan kunna tro att golfklubbor försämras medan de står kvar i bagen. Men nya Mizuno Pro S-4 förtjänar uppmärksamhet av ett annat skäl. Den japanska tillverkaren lanserar inte bara en efterföljare som ska göra S-3 överflödig. I stället läggs ytterligare en konstruktion till i Signature Series, vid sidan av muscleback-modellen S-1 och den kompakta cavity back-modellen S-3. Det kan verka som en liten skillnad i produktpositionering, men den väcker en betydligt viktigare fråga: vad betyder egentligen ”ny” när det gäller golfklubbor?
S-4 ersätter egentligen inte S-3
Det är kanske den mest intressanta delen av lanseringen. Mizuno har byggt sin Signature Series kring flera profiler som är tänkta att kunna existera parallellt. S-1 prioriterar kontroll och den direkta feedback som förknippas med ett traditionellt blade, S-3 erbjuder en kompakt cavity back-konstruktion, medan nya S-4 flyttar balansen något mer mot enklare launch och ökad stabilitet. Den här filosofin öppnar dessutom för att kombinera olika modeller i samma bag. En golfare kan exempelvis föredra S-3 i de korta och mellankorta järnen, gå över till S-4 i de längre järnen och därefter välja en utilityklubba eller hybrid när ett traditionellt långt järn inte längre producerar den bollflykt som behövs.
Det är ett intressant synsätt eftersom det utmanar en av de mest etablerade föreställningarna på utrustningsmarknaden: nytt = bättre = den tidigare modellen måste bytas ut. Tekniskt finns det ingen anledning till att den ekvationen alltid skulle vara sann. En tillverkare kan utveckla en annorlunda klubba utan att för den skull ha skapat en bättre klubba för alla golfare. Ingenjören försöker skapa en skillnad. Marknadsföringen måste göra skillnaden attraktiv. Golfaren behöver däremot avgöra om skillnaden faktiskt är användbar för det egna spelet.
Pro S-4 är ett särskilt intressant exempel på just detta.
Vad Mizuno faktiskt har förändrat
Låt oss börja med fakta i stället för adjektiv. Pro S-4 är fortfarande ett järn smitt i ett enda stycke 1025E-kolstål med Mizunos Grain Flow Forged HD-process och ett kopparlager under ytan som ska påverka känslan och vibrationerna vid träffen. Även konceptet med Triple Cut-sulan finns kvar, med en geometri utformad för att förbättra klubbhuvudets interaktion med marken.
De tydligaste förändringarna finns i stället i viktfördelningen. Cavity-konstruktionen gör det möjligt för Mizuno att placera tyngdpunkten lägre, samtidigt som sulan blir bredare och mängden offset ökar, framför allt i de längre järnen. Målet är relativt enkelt att förstå: behålla utseendet och känslan hos ett kompakt, smitt Mizuno-järn men samtidigt göra det lättare att få upp bollen och öka stabiliteten när träffen flyttar sig från mitten av klubbhuvudet.
Specifikationerna blir särskilt intressanta när S-4 jämförs med S-3, eftersom de undanröjer en möjlig missuppfattning. Loftvinklarna är desamma: 34 grader på järn 7, 38 grader på järn 8, 42 grader på järn 9 och 46 grader på pitching wedge. Detsamma gäller de längre järnen, med 24 grader på järn 4 och 27 grader på järn 5. Mizuno har alltså inte bara gjort loftvinklarna starkare för att kunna presentera en imponerande distansökning med järn 7.
Offseten förändras däremot tydligt. På järn 4 ökar den från 0,126 tum på S-3 till 0,165 tum på S-4, medan järn 7 går från 0,114 till 0,138 tum. Skillnaden minskar gradvis i de kortare järnen tills båda modellerna når samma 0,102 tum i pitching wedgen. Det handlar alltså om en faktisk geometrisk förändring och inte bara om en ny marknadsföringsformulering.
”Mer förlåtande” – ja, men mot vilket misstag?
Mizuno presenterar förståeligt nog S-4 som den mest förlåtande modellen i Signature Series. Det är ett effektivt begrepp i marknadsföringen, men det är inte tillräckligt precist för att välja ett järn. Förlåtelse är inte en enda egenskap som enkelt kan graderas från ett till tio. En klubba kan behålla mer bollhastighet vid en träff utanför centrum, få upp bollen bättre när kontakten sker lågt på träffytan, minska vissa riktningsavvikelser eller helt enkelt göra att en dålig träff tappar mindre carry. Dessa olika former av förlåtelse löser inte nödvändigtvis samma problem.
Det är här Brian Knudsons test för GolfWRX blir intressant. Knudson noterade en relativt hög bollflykt med S-4 och framför allt förvånansvärt bra resultat när träffen hamnade lågt på klubbhuvudet eller något ut mot tån. I stället för att tappa mycket längd behöll vissa av dessa mindre perfekta träffar tillräckligt med höjd och carry för att fortfarande nå fram mot greenens främre del. Han noterade också bra stoppförmåga och uppskattade hur sulan fungerade på det våta underlaget i Michigan, vilket är relevant eftersom han beskriver sig själv som en spelare som kan komma ganska brant in i bollen.
Det är användbara observationer. Men de är inte universella sanningar.
Den skillnaden är viktig. En testare är inget laboratorium, och en launch monitor gör inte automatiskt ett klubbuttest till vetenskaplig sanning. Den mäter med stor precision vad som hände för en viss golfare, med just den spelarens hastighet, klubbans leverans in i bollen, klubbhuvudets position, träffmönster, skaft, boll och interaktion med underlaget. Ett resultat som är repeterbart för Brian Knudson kan vara mycket relevant för en golfare med liknande egenskaper. Det bevisar inte att S-4 automatiskt blir mer förlåtande för alla spelare.
Offset är inte bara för golfare med högt handicap
S-4 ger också anledning att diskutera en av de märkligare föreställningarna kring golfutrustning. Offset har ett komplicerat rykte bland vissa bättre spelare. Ju kompaktare klubbhuvudet är, ju tunnare toplinen ser ut och ju närmare leading edge visuellt ligger skaftet, desto mer uppfattas järnet som ett typiskt ”players iron”. Mer synlig offset kan däremot nästan uppfattas som ett erkännande av att golfaren behöver hjälp.
Men en geometrisk egenskap har inget handicap. Den skapar bara vissa effekter som kan passa – eller inte passa – hur en viss golfare levererar klubban vid träffen.
Mizuno är relativt tydligt med den ökade offseten i S-4 samtidigt som modellen fortfarande riktas mot skickligare spelare. Tillverkaren försöker alltså inte dölja hjälp bakom utseendet hos ett blade. I stället försöker man behålla en relativt kompakt profil samtidigt som vissa egenskaper flyttas mot enklare launch och större stabilitet. Det betyder återigen inte att mer offset alltid är bättre. Det betyder bara att det är svårt att motivera att välja bort en klubba på grund av vad offseten påstås säga om spelarens nivå innan man faktiskt har mätt vad geometrin gör med slagen.
Järn 4 berättar kanske den mest intressanta delen av historien
En av de mest användbara detaljerna i GolfWRX-testet handlar faktiskt om den klubba som Knudson uppskattade minst: järn 4. Bollflykten blev flackare än han önskade och han konstaterade att han sannolikt skulle ersätta klubban med en utility eller hybrid för att få större konsekvens.
För många amatörgolfare kan den observationen vara mer värdefull än nästan allt som skrivs om känslan i det smidda klubbhuvudet.
Varför ska man spela åtta järn bara för att tillverkaren erbjuder åtta järn i samma serie? Ett järn 4 med 24 graders loft har ingen självklar rätt till en plats i bagen. Klubban har bara en uppgift: att producera ett slag som spelaren behöver, över en bestämd distans, med tillräcklig höjd, acceptabel spridning och en lämplig landningsvinkel. Om en hybrid eller utility löser den uppgiften mer konsekvent blir namnet på baksidan av klubbhuvudet sekundärt.
Det är också här Mizunos produktstruktur blir riktigt intressant. Om S-3 och S-4 har samma loft och olika modeller kan kombineras i samma bag finns det allt mindre anledning att tänka på ett ”järnset” som en odelbar enhet. Det är mer logiskt att tänka klubba för klubba och slag för slag. S-3 i de kortare järnen för en spelare som föredrar den profilen, S-4 högre upp i bagen för enklare launch och därefter en hybrid eller utility när ett traditionellt långt järn inte längre ger en tillräckligt pålitlig bollflykt. Ett sådant set kanske ser mindre enhetligt ut i bagen. På golfbanan kan det vara betydligt mer logiskt.
S-4 eller S-3? Börja med att glömma den frågan
En golfare som redan spelar S-3 kommer naturligtvis att undra om det finns någon anledning att byta till S-4. Men innan modellerna jämförs bör en annan fråga ställas: vilket problem försöker du egentligen lösa?
Om dina nuvarande järn går tillräckligt högt, avstånden mellan klubborna fungerar, dina sämre träffar fortfarande ger acceptabla resultat och varje klubba utför sin uppgift på banan, då har lanseringen av S-4 inte plötsligt skapat ett nytt problem i din golfbag.
För en golfare som uppskattar utseendet och känslan hos ett kompakt smitt järn men regelbundet tappar för mycket längd vid träffar något lågt på klubbhuvudet kan det däremot finnas en mycket bra anledning att testa S-4. Detsamma gäller spelare vars längre järn inte når tillräcklig höjd eller kommer in mot green med en alltför låg landningsvinkel. Först då blir egenskaperna hos S-4 verkligt relevanta – inte för att de är nya, utan för att de svarar mot ett problem som redan har identifierats.
Ett meningsfullt test bör därför organiseras på samma sätt. Ta med ditt nuvarande järn 7 och börja med det. Använd samma golfboll och slå tillräckligt många slag för att två perfekta svingar inte ska dölja åtta normala. Testa sedan S-3 och S-4 i så jämförbara konfigurationer som möjligt. Titta på genomsnittlig carry, men också på maximal höjd, spinntal, landningsvinkel och spridning. Framför allt bör du studera vad som händer när du inte träffar bollen perfekt.
Dina dåliga slag kan berätta betydligt mer om vilket järn du bör köpa än dina bästa.
Om ditt nuvarande järn 7 regelbundet ger 145 meter carry och S-4 ger 147 meter kan den skillnaden vara betydligt mindre viktig än att upptäcka att en något tunn träff som tidigare flög 132 meter nu når 139. Omvänt är några extra meter inte nödvändigtvis ett framsteg om spridningen samtidigt ökar eller om avståndsgapet till nästa klubba blir sämre. En mätbar förbättring är bara användbar när den förbättrar något som du faktiskt behöver på golfbanan.
Ett mer intressant sätt att se på nya golfklubbor?
Det återstår att se om Mizuno verkligen behåller den här strategin för Signature Series över flera produktcykler. Mizuno är fortfarande en del av en industri som måste sälja klubbor, skapa nyheter och ge golfare skäl att återvända till golfbutiker och fittingstudior. Det vore därför naivt att göra lanseringen av S-4 till något slags manifest mot golfbranschens ständiga produktförnyelse.
Ändå finns det något intressant i hur klubban placeras i sortimentet. S-4 behöver inte göra S-3 till ett dåligt järn för att motivera sin egen existens. Den kan helt enkelt vara annorlunda. Mizuno kan erbjuda S-1, S-3 och S-4 eftersom tre golfare på ungefär samma spelnivå kan behöva tre olika konstruktioner. En fjärde golfare kan till och med kombinera flera av dem i samma bag.
När det skrivs så låter det självklart. Men det är betydligt mindre självklart i en industri som under många år har vant konsumenterna vid att framför allt tänka i efterföljande produktgenerationer.
Kanske är det just detta som är det mest intressanta med Mizuno Pro S-4, redan innan vi avgör om klubban förtjänar en plats i bagen. Den får oss att överge den nästan automatiska frågan – är den bättre än S-3? – och ersätta den med en betydligt mer krävande och användbar fråga:
Vad gör det här järnet faktiskt annorlunda – och behöver jag den skillnaden?
Mizuno har skapat en skillnad. Nu är det upp till golfaren att avgöra om den skillnaden verkligen innebär ett framsteg för det egna spelet.