Mellan det dynamiska loft som klubbhuvudet presenterar i träffen och den riktning som klubbhuvudet rör sig i finns en vinkel som få golfare ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt: spin loft. Ändå påverkar den både hur mycket spinn som skapas och hur effektivt energi överförs från klubban till bollen. Fem slag med samma järnsexa visar samtidigt varför det vore ett misstag att göra spin loft till ännu ett ”magiskt värde” i golfsvingen.
Det finns siffror som golfare gärna pratar om. Klubbhastighet, eftersom den omedelbart förknippas med längd. Smash factor, eftersom den ger en indikation på hur effektivt hastigheten överförs till bollen. Spinn, eftersom det kan hjälpa till att förklara varför en boll stiger för högt, tycks hänga kvar i luften eller tvärtom inte bär tillräckligt långt.
Sedan finns det parametrar som är betydligt mindre kända utanför fittingstudior och träningsanläggningar. Spin loft är en av dem.
Namnet kan få en att tro att det bara handlar om ytterligare ett sätt att mäta bollens spinn. Så är det inte. Spin loft beskriver en geometrisk relation som uppstår under själva bollträffen: den tredimensionella vinkeln mellan klubbhuvudets rörelseriktning och klubbans träffytas orientering när bollen komprimeras som mest.
Det kan låta som ett ämne reserverat för tränare, clubfitters och entusiaster som älskar launch monitor-data. Men bakom den tekniska definitionen finns en betydligt enklare fråga:
Varför kan två slag med samma klubba och nästan exakt samma klubbhastighet ge helt olika bollflykter och längder?
Det är precis vad fem slag med en järnsexa, som jag registrerade med TrackMan redan 2019, kan hjälpa till att förklara. Då försökte jag framför allt förstå spin loft. När jag flera år senare tittar på samma siffror berättar de egentligen en ännu intressantare historia.
Spin loft spelar roll. Men det berättar aldrig hela historien.
Vad är spin loft egentligen?
För att förstå spin loft måste vi först skilja mellan två parametrar som golfare ibland blandar ihop.
Den första är dynamic loft, eller dynamiskt loft.
Loftet som anges på en järnklubba är inte nödvändigtvis det loft som golfaren faktiskt presenterar för bollen. En järnsjua kan exempelvis ha 30 graders statiskt loft, men beroende på hur spelaren levererar klubban kan träffytan presentera 25, 28 eller 33 graders loft vid impact.
Dynamic loft är alltså det faktiska loft som träffytan presenterar när klubban möter bollen, inte bara siffran som tillverkaren har angett på klubban.
Den andra parametern är attack angle, eller attackvinkel.
Den beskriver om klubbhuvudet rör sig nedåt eller uppåt när det träffar bollen. Med ett järn som spelas från marken är värdet normalt negativt: klubbhuvudet är fortfarande på väg ned när kontakten med bollen sker. Med drivern kan attackvinkeln vara negativ, neutral eller positiv.
Som jämförelse anger TrackMan en genomsnittlig attackvinkel med järnsexa på -3,7 grader på PGA Tour, jämfört med -2,3 grader på LPGA Tour. Med driver är motsvarande genomsnitt -0,9 respektive +2,8 grader.
Det handlar om värden uppmätta hos professionella elitspelare. De ska inte betraktas som mål som varje amatörgolfare måste försöka kopiera.
För att förstå spin loft på ett enkelt sätt kan vi däremot använda följande approximation:
Spin loft ≈ dynamic loft – attack angle
En golfare som presenterar 22 graders dynamic loft och träffar bollen med en attackvinkel på -2 grader skapar alltså ungefär 24 graders spin loft.
TrackMans faktiska beräkning är mer komplex. Spin loft är en tredimensionell vinkel mellan klubbhuvudets rörelseriktning – där bland annat club path och attack angle ingår – och träffytans orientering, där bland annat face angle och dynamic loft spelar in.
Men ingen behöver en miniräknare ute på golfbanan.
Det viktiga är att förstå en mycket enklare princip: spin loft beskriver vinkelskillnaden mellan den riktning klubbhuvudet rör sig i och den riktning träffytan pekar under bollträffen.
Varför är spin loft viktigt?
Spin loft har ett nära samband med två grundläggande delar av bollträffen: skapandet av spinn och överföringen av energi.
Om övriga förhållanden är jämförbara tenderar ett större spin loft att generera mer spinn. Ett mindre spin loft tenderar däremot att gynna en effektivare energiöverföring från klubban till bollen och därmed möjligheten till en högre smash factor.
Det är därför spin loft ibland förknippas med begreppet ”kompression”.
Men här uppstår också ett av de vanligaste missförstånden.
Ett lägre spin loft är inte automatiskt bättre.
Med drivern kan det vara fördelaktigt att minska onödigt mycket spinn samtidigt som man behåller tillräcklig launch för att optimera längden. Med ett järn ser kraven annorlunda ut. Golfaren behöver bollhastighet, men också tillräckligt med launch och spinn för att hålla bollen i luften och skapa en landningsvinkel som gör det möjligt att kontrollera bollen på green.
Med en wedge blir spinn och kontroll över bollflykten ännu viktigare.
Det finns därför inte ett enda ”idealiskt spin loft” som gäller för alla golfslag. Den lämpliga kombinationen beror på klubban, spelarens hastighet, kvaliteten på bollträffen och vilket slag man försöker slå.
Vilka värden producerar tourspelarna egentligen?
TrackMans publicerade data ger intressanta referenspunkter.
Det genomsnittliga spin loft-värdet för spelare på PGA Tour är 14,7 grader med driver och 24,3 grader med järnsexa. På LPGA Tour är motsvarande siffror 15,0 respektive 25,9 grader.
Siffrorna blir ännu mer intressanta när de kombineras med andra parametrar.
TrackMan anger ett genomsnittligt dynamic loft på PGA Tour på 12,8 grader med driver och 20,2 grader med järnsexa. Den genomsnittliga spin rate är 2 545 rpm med driver och 6 204 rpm med järnsexa.
På LPGA Tour ligger genomsnittligt dynamic loft på 15,5 grader med driver och 23,6 grader med järnsexa, medan spin rate i genomsnitt är 2 506 respektive 5 904 rpm.
Det vore dock ett misstag att dra slutsatsen att en amatör bör försöka kopiera dessa siffror.
En PGA Tour-spelare har varken samma hastighet eller samma träffsäkerhet som den genomsnittlige amatörgolfaren. Även TrackMans optimeringsmodeller anpassar sina rekommendationer efter hastighet och önskad bollflykt.
Och det är precis här mina fem gamla slag med järnsexan blir särskilt intressanta.
Samma klubba, samma hastighet – nästan 18 meters skillnad
I det här testet använde jag ett Srixon Z-Forged järn 6 med 29 graders statiskt loft.
På det första slaget registrerade TrackMan en klubbhastighet på 86,3 mph. Det är mer än tillräckligt för att skapa bra längd med en järnsexa.
Ändå blev carryn bara 132,4 meter.
Bollhastigheten var endast 103,7 mph, smash factor stannade på 1,20 och spin rate på 4 930 rpm. Min attackvinkel var -1,8 grader och dynamic loft 24,8 grader, vilket gav ett spin loft på ungefär 26 grader.
Några slag senare var klubbhastigheten nästan identisk: 86,2 mph.
Den här gången steg bollhastigheten däremot till 114,9 mph, smash factor nådde 1,33 och carryn ökade till 150,4 meter.
Nästan 18 meter längre carry utan att jag egentligen hade ökat svinghastigheten.
Om vi försökte förklara hela skillnaden enbart med spin loft skulle vi missa den viktigaste informationen.
Den första bollträffen låg långt från mitten av träffytan.
Den andra var betydligt bättre. TrackMan visade en avvikelse på bara tre millimeter från träffytans centrum.
Den stora ökningen i bollhastighet kom därför framför allt från en betydligt effektivare träff.
Och det är kanske den viktigaste lärdomen från hela experimentet: en launch monitor kan mäta ett värde med extrem precision utan att just det värdet nödvändigtvis är den viktigaste förklaringen till resultatet.
Inte heller attackvinkeln berättar hela historien
Ett tredje slag gör experimentet ännu mer intressant.
Den här gången lyckades jag få klubbhuvudet att röra sig något mer nedåt genom träffen, med en attackvinkel på -2,4 grader. Om man bara tittade på den siffran skulle man kunna dra slutsatsen att jag hade ”förbättrat” min järnträff.
Men samtidigt ökade mitt dynamic loft till 26,3 grader.
I stället för att minska ökade spin loft därför till 28,7 grader.
Det är precis därför det vanliga rådet att helt enkelt ”slå mer ned på bollen” med järnen måste användas med försiktighet.
En förändring av attackvinkeln innebär inte att dynamic loft förblir oförändrat. En golfare kan röra klubban mer nedåt och samtidigt presentera mer loft. En annan spelare kan leverera mindre loft samtidigt som attackvinkeln är flackare.
Händernas position, skaftets lutning, releasen, kroppens rörelse och bollpositionen påverkar tillsammans vad som faktiskt händer i bollträffen.
Ett annat av mina slag visade det motsatta: endast 0,2 graders attackvinkel i kombination med ett mycket lågt dynamic loft på 22 grader.
Spin loft var lägre.
Resultatet var inte bättre.
Carryn sjönk till 136 meter och även den här gången låg träffen tydligt utanför mitten.
Än en gång: ett lägre spin loft hade inte magiskt skapat ett bättre golfslag.
Det femte slaget får pusselbitarna att falla på plats
Till slut gav en femte boll en betydligt mer sammanhängande kombination.
Klubbhastigheten var 83,4 mph, bollhastigheten 115 mph och smash factor 1,38. Attackvinkeln var -2,2 grader, dynamic loft 22,4 grader och spin rate 5 820 rpm. Carryn nådde 147,3 meter.
Bollflykten låg därmed betydligt närmare det fönster som TrackMan Optimizer föreslog.
Det var inte min snabbaste sving.
Det var inte min brantaste attackvinkel.
Det var helt enkelt en betydligt effektivare kombination av flera faktorer i bollträffen.
Och det är här jakten på ett enda perfekt värde börjar förlora sin mening.
Bollflykten är slutresultatet av en hel kedja av händelser. Golfaren skapar hastighet och levererar klubbhuvudet med en viss orientering. Kollisionen omvandlar dessa förutsättningar till bollhastighet, launch och rotation. Därefter flyger bollen utifrån dessa initiala förhållanden.
Att enbart titta på spin loft vore ungefär som att försöka förklara en bils bränsleförbrukning genom att bara titta på motorvarvet.
Spin loft avgör inte ensamt hur högt bollen flyger
Det här är ytterligare ett vanligt missförstånd.
Eftersom ett större spin loft kan bidra till mer spinn är det lätt att anta att spin loft direkt avgör hur högt bollen flyger.
Så enkelt är det inte.
Launch angle påverkas i hög grad av dynamic loft, medan bollhastighet, launch och spinn tillsammans formar den slutliga bollflykten.
TrackMan anger en genomsnittlig launch angle på PGA Tour på 10,4 grader med driver och 14 grader med järnsexa. På LPGA Tour är motsvarande siffror 12,6 respektive 16,7 grader.
Två slag med liknande spin loft kan därför få mycket olika bollflykter om bollhastighet, launch, spin rate eller kvaliteten på träffen skiljer sig åt.
Den skillnaden är viktig när man tolkar data från en launch monitor.
En boll som flyger för högt betyder inte automatiskt att spin loft är för stort, precis som en låg bollflykt inte bevisar att det är för litet.
Och med drivern?
Med drivern blir konceptet kanske allra lättast att visualisera.
Det generella målet är att skapa tillräckligt med launch och samtidigt undvika onödigt mycket spinn som kan kosta potentiell längd.
Därför måste attack angle och dynamic loft analyseras tillsammans.
En positiv attackvinkel kan hjälpa vissa golfare att optimera längden med drivern, men den garanterar inte maximal längd på egen hand. Driverns loft, klubbhastigheten, träffpunkten på klubbhuvudet och hur spelaren levererar klubban måste fungera tillsammans.
Av samma anledning är det sällan meningsfullt att helt enkelt kopiera en tourspelares driverinställningar.
Loftet som står på driverns sula är bara början på historien. Det som faktiskt påverkar bollflykten är det loft som presenteras i träffen och hur det samverkar med attackvinkel, hastighet, träffpunkt och det spinn som faktiskt skapas.
Under mina år av tester av golfutrustning har jag dessutom mätt driverhuvuden där det faktiska statiska loftet inte exakt motsvarade siffran på sulan.
Men även om vi kände till klubbans statiska loft på tiondelen av en grad skulle vi fortfarande inte kunna förutsäga vilket dynamic loft golfaren faktiskt kommer att presentera för bollen.
Klubban spelar inte slaget på egen hand.
Behöver en amatörgolfare verkligen känna till sitt spin loft?
Förmodligen inte på graden när.
Om en amatör får trettio minuter på en TrackMan finns det oftast mer att vinna på att först titta på kvaliteten på bollträffen, bollhastighet, smash factor, launch, spin, carry och framför allt hur konsekventa resultaten är från slag till slag.
Men att förstå vad spin loft betyder förändrar hur alla dessa siffror kan tolkas.
Det hjälper till att förklara varför mer eller mindre loft vid impact inte alltid ger det förväntade resultatet. Varför en förändrad attackvinkel samtidigt kan förändra dynamic loft. Varför en driver med mer loft inte nödvändigtvis innebär för mycket spinn. Och varför två slag med samma järn kan producera radikalt olika bollflykter.
Framför allt hjälper det oss att förstå varför ingen parameter från en launch monitor bör tolkas helt isolerad från de andra.
Det är kanske där den avgörande skillnaden ligger mellan att ha data och att förstå data.
Launch monitors finns numera i fittingstudior, golfakademier, på driving ranges och i simulatorer. Amatörgolfare har aldrig tidigare haft tillgång till så mycket information om sina egna slag.
Risken är därför inte längre nödvändigtvis att vi har för lite data.
Risken kan i stället vara att vi tror att en enda siffra kan förklara allt.
Spin loft är en mycket intressant parameter för den som vill förstå bollträffen bättre. Men det är ingen svinginstruktion. Det är inte heller ett värde som golfaren till varje pris ska försöka minimera. Och det är definitivt inte ännu en universell formel för att slå bollen längre.
Mina fem slag med järnsexan visade till slut något mer intressant än det jag ursprungligen försökte bevisa:
Det bästa slaget var inte det som hade den mest spektakulära enskilda siffran. Det var slaget där hastighet, bollträff, dynamic loft, attack angle, launch och spinn till slut berättade samma historia.
Det är förmodligen så en launch monitor används bäst.
Jaga inte den perfekta siffran. Försök förstå varför din golfboll flyger som den gör.